Du vet de där första gångerna?
Första blickarna.
Första gången man träffas ensamma.
Första kyssen.
Första natten tillsammans
Första mötet med föräldrar.
Första allt egentligen.
Nervositeten, även om det kanske är första gången för tredje gången. Så är det första gången just denna gången och den är så annorlunda från alla andra gånger. Fast ändå är det en första gång.

Jag gillar inte dessa första gånger.
Jag gillar inte nervositeten som ger fjärilar i magen, svettiga händer och borttappade ord.
Jag gillar det efter första gången.
När man inte längre känner nervositet men ändå har fjärilar i magen och ibland ändå tappar bort orden för att personen framför en får alla tankar och ord att bli en enda röra.

Jag gillar när dessa första gånger är över och man kan personen.
Man vet vad man ska göra när fjärilarna är igång och orden försvinner från en.
När man vet hur den andra smakar och luktar.
Vet hur den pratar och rör sig.
Känner personen innan och utantill. Men att denne trots det kan överraska med nya saker som ändå känns så bekanta för att det är just den som gjort och sagt det.