Kärlek utan tvekan.
Vi bor inte tillsammans jag och min pojkvän. Han bor hemma och jag bor hemma.
Men trots det träffas vi så ofta vi kan, vilket är nästan var dag.
Just idag skulle jag inte träffa honom dör att jag är hemma och är sjuk.
Men han kom ändå, inte för att träffa mig egentligen utan för att få sina nycklar som jag hade.
Han kom hit tittade på mig med ett svagt leende och kramade mig.
Den kramen hjälpte så mycket.
Värmen från honom och hans så bekanta doft som genast fyllde min näsa.
Det kändes så hemma och så bekvämt att jag för en sekund glömde bort att jag var sjuk.
Men innan jag visste ordet av står han ute vid hissen och jag vid dörren och vi snackar därifrån istället.
När hissen kommer vill jag att han ska stå kvar och jag vill aldrig stänga dörren.
Men han hade bråttom så fick göra det ändå.
I just den stunden insåg jag hur mycket han faktiskt betyder för mig.
Och vilken roll han spelar i mitt liv.
Han är mer än bara min pojkvän, han är den jag kan berätta allt för utan att skämmas.
Och jag behöver inte vara rädd för att han skulle lämna mig för ett spöke i mitt liv.
Han stannar kvar och stöttar mig genom det.
Jag älskar honom.
En dag ska jag ta modet till mig och berätta det också.
